Sommaridyllen Uskavi lockar besökare året om

Efter tretton år som föreståndare på Uskavi tycker Ida Gilsell fortfarande att det är roligt att åka till jobbet. Hon säger att hon har ett oerhört omväxlande jobb. Hon pendlar mellan planering, köksjobb, gästkontakter och allt annat som händer på en gård som Uskavi.
– Det är väldigt sällan jobbigt att åka till jobbet, det är ju mitt andra hem, säger hon.
För det räcker inte med tretton år som föreståndare, innan dess gjorde hon tio somrar som säsongsanställd också.

Verksamheten har vuxit mycket

Planeringen av personal ligger alltid högt på agendan, och verksamheten har vuxit mycket på ­senare år, så nu går det inte längre att bara bygga på säsongsanställda. Och det är inte längre helt rätt att kalla stället för sommargård.
– Vi hade öppet från första april till och med Fars dag i år, och nu är det julbord på gång. 
Läger för konfirmander och församlingar avlöser varandra hela sommarhalvåret, och allt fler företag och föreningar använder gården för personaldagar och konferenser året om. 
Uskavi var fullbelagt sommaren 2024, så vill man vara där nästa sommar kan det vara dags att kolla läget redan nu, hälsar Ida.
– Nu börjar också barnfamiljerna bli fler igen. Vid midsommar hade vi dubbla stora ringar på grodorna runt stången, ­säger Ida som nu ser sina kompisar komma med sina småbarn.

Glimtar ur gårdens historia

På instagram ger Ida glimtar ur gårdens historia i form av en adventskalender, nu är hon framme vid krigsåren och det finns mycket att berätta, inte minst om maskoten Uskar och celebra besökare såsom Tage Erlander.
Sommartid är det alltid fullt program med konserter, läger och gudstjänster. Men det finns en önskan från gårdens styrelse att kunna erbjuda mer av kristen inriktning på gårdens program året om.
– Gården köptes ju in för mission i Bergslagen, konstaterar Ida.
– Förra året var första gången sedan jag kom som vi haft julotta, och det blev en succé. Jag kunde aldrig förvänta mig att det skulle komma hundra personer på grötfrukosten efteråt.
– Det kom massor av snö på julnatten, räddningen blev att en i julottekören tog traktorn hit på morgonen och plogade, berättar Ida och skrattar.
Nu övar kören inför ännu en julotta, och förhoppningsvis kommer gröten att räcka till alla.

Alltid renoveringsbehov

På en gård med 21 hus, varav flera är av äldre årgångar, finns alltid renoveringsbehov av olika slag. I år blev till exempel hela avloppssystemet utbytt.
– Det var en stor investering – som ingen kommer att se, kommenterar Ida Gilsell.
Hon visar också upp den nya entrédörren, en exakt replika av originalet från 1910, gjord av en hantverkare från trakten. Kostnaden var i kronor lika stor som inköpssumman för hela gården år 1938.
 

Under hösten renoverades fönstren i kyrkan, och ytskikten i huvudbyggnaden behövde en omgång. Sådana praktiska insatser görs ofta av ideella krafter.
– Det där med att det frivilliga engagemanget minskar är en sak att jobba på, men vid arbetsdagar dyker ändå en trogen skara upp, säger föreståndaren.

Större regelverk för säkerhet

Tidigare fanns fler frivillig­arbetare att tillgå, numera krävs mer planering. En annan skillnad är också det större regelverket för säkerhet.
Många på campingen är återkommande gäster, bland dem hittar vi Annette och Jan-Eric Larsson. De har valt att ställa upp husvagnen som helårscampare, och nu är det tredje sommaren de bor här.
– Vi bor i Lindesberg så det är ju väldigt nära hem ifall det blir skitväder någon period, säger Jan-Eric.
– Vi gillar att vara här för det är stilla och lugnt, det är ju aldrig nån fylla här.
– Man har nära till fina promenadstråk på Bergslagsleden, och så badar vi ofta. Usken har så klart och fint vatten, det är härligt, tillägger Annette.

Flera sommarjobbare

Bland återvändarna finns också flera sommarjobbare. Just vid Sändarens besök är Alice Gejrot på plats. Hon gör tre veckor den här sommaren.
En av de nya är Ebba Carlsson som har växt upp i Järnboås bara några mil härifrån, men nu pluggar i Luleå.
– Det är så roligt, man har många kolleger som är ­jämnåriga, och det är en så fin miljö att jobba i. Och det är kul att många gäster som kommer berättar om sina minnen härifrån Uskavigården, säger hon.
Under sommarveckorna finns en gårdskaplan på Uskavi. Uppdraget delas av sex olika personer, och en av dem är Victoria Gejrot Holst. 

Sommarjobb och semestrar

Hon började komma till Uskavi redan 1989 då hon konfirmerades, sedan blev det sommarjobb och semestrar på gården. De senaste sju åren har hon med stor glädje varit gårdskaplan en av veckorna. 
– Det är ju en fantastisk ­miljö här. Jag träffar både gamla och nya bekanta, människor från flera länder, en del återkommande campare. Här finns en känsla av samhörighet, det är så härligt, ­säger Victoria som är diakon, men till vardags jobbar på Equmeniakyrkans kansli i Alvik.
– Här får jag vara i funktion som diakon på ett väldigt tydligt sätt. Jag får gå runt och ge lite extra omsorg. Inte alla här är kristna men många är nyfikna och jag får berätta om tron och kyrkan.

Erbjuder själavårdssamtal

Kaplanen leder också gudstjänster och andakter och erbjuder själavårdssamtal för såväl personal som gäster. 
– Det här är ju tänkt att vara en missionsstation i Bergslagen, så för mig är det jätteviktigt att kyrkan är en levande plats öppen för alla. Och här är kyrkan verkligen i funktion. Det är också en möjlighet för församlingarna i området att synas och missionera, säger hon.
I det finns gårdskaplanen till stöd och hjälp, en roll som Victoria Gejrot Holst ser som oerhört viktig.
– Annars skulle det ju vara som vilken camping som helst, konstaterar hon. 

”En rätt liten skara som drar lasset” 

– Kan vi hitta fler som engagerar sig i Uskavi så har vi en ljus framtid. Det säger Jonas Thorstenson, ordförande i gårdens styrelse. 
Det största behovet han ser nu är att ordna program och aktiviteter som är attraktiva, och att återfå vi-känslan.

Det är lätt att älska Uskavi, men svårt att engagera sig där. Det är kontentan av den enkät som i höst gått ut till de församlingar som är andelsägare i Uskavi.

Många är delaktiga

Ägandeformen är en tillgång eftersom många är delaktiga, men samtidigt lite av ett problem då ägarna finns på avstånd.
Uskavi ägs nämligen av en andelsägarförening bestående av equmeniaförsamlingar och privata personer. Föreningen utser en styrelse som i sin tur anställer föreståndaren och andra medarbetare.
De senaste åren har mycket hänt med själva driften, renoveringar har gjorts, ekonomin är på fötter och allt fler använder gården året om. 
 

– Det är jätteroligt med stor efterfrågan, och alla som kommer och trivs är bra marknadsföring, säger Jonas Thorstenson.
– Det ska kännas och upplevas att Uskavi är annorlunda, inte som vilken konferensgård som helst.
Den stora utmaningen nu är att få större engagemang från församlingarna i trakten.
– Nu är det en rätt liten skara som drar lasset, vi önskar att Uskavi mer skulle vara en integrerad del i församlingarna, och att de kunde se gården som ett komplement till sin verksamhet, säger ordföranden.
– Vi har en dialog omkring det här, och målet är att få en vi-känsla, att församlingarna ska se Uskavi som vår gård, vårt ansvar. 
På sikt hoppas styrelsen på en programgrupp som kan ta fram aktiviteter som är attraktiva. 
– Jag ser positivt på Uskavis framtid, de tuffa åren har vi nu kunnat lägga bakom oss, konstaterar Jonas Thorstenson.