”Fjällkonfa är något alldeles unikt”

Ebbe Sundström har varit pastor och haft mängder med egna konfirmander. Vad ser han för speciellt med just Fjällkonfa?
– Gemenskapen där även den blygaste personen blir en del av gruppen. Naturen förstås. Och gedigen bibelundervisning, i kombination med mycket skoj. Men även maten och tillsynen runt omkring.

Tid för självreflektion

Ebbe lyfter även fram att ungdomarna får tid för självreflektion, dels ute i naturen och dels genom att de får skriva ner sina upplevelser i en dagbok/blogg. 
– Redan där och då får de formulera det de är med om, det tror jag är viktigt.
Jonathan Sundström valde Fjällkonfa i somras för att hans storebror gick där två år tidigare och sa att det var den bästa tiden dittills i hans liv. 
– Jag är supernöjd att även jag valde Fjällkonfa, för det var verkligen bland de bästa veckorna i mitt liv!
Jonathan tycker att det bästa med konfatiden var att alla tillbringade så mycket tid med varandra och bodde tillsammans. Det gjorde att de snabbt kom nära varandra. 
 

– Alla vandringsturer med gruppen var också riktigt roliga. Många härliga berättelser och djupa konversationer. Och ungdomsledarna gjorde lägret ännu bättre.

Vad var det mest givande för dig?
– Det mest givande för mig var att jag nu vet att Gud är med mig hela tiden. Och även alla fina relationer jag fick. 

Det minst bra?
– Det enda som hade kunnat vara bättre, är om lägret hade varit 21 dagar i stället för 16 ... 

Du tog med dig en kompis – vad tyckte han?
– Han kan inte sluta prata om det. Efter en återträff på höstlovet var han superledsen att åka ifrån kompisarna. Han tyckte om lägret minst lika mycket som jag. 
Anhöriga som ansluter till Hemavan under lägrens avslutningshelg får bland annat vara med om konfirmanddop i fjällsjön. Ebbe berättar:
– I år var det fem ungdomar som döptes och alla närvarande fick omsluta varandra, fira nattvard och sjunga lovsång. Det är en upplevelse som jag önskar att alla kristna fick uppleva!
Fjällkonfa har funnits sedan 1983. En så lång och god tradition måste leva vidare, tycker Ebbe och hälsar:
– Fjällkonfa är något alldeles unikt och får aldrig ta slut!

Till sist: 
Jonathan, varför tror du att ­farfar tipsade Sändaren om att skriva om Fjällkonfa?
– Han märkte säkert att både jag och min bror hade det så fruktansvärt bra, och han vill unna även andra att ha det. Jag håller med: Tveka inte, anmäl dig! Det är värt det!

De vill ge unga deras bästa dagar dittills

Fjällkonfa började som distriktsläger men riktas i dag mot hela landet.
– Målsättningen är alltid att det ska bli konfirmandernas dittills bästa dagar i livet. Vi vill också att ungdomarna ska kunna åka hem med tillräcklig kunskap om kristen tro för att veta vad de säger ja eller nej till. 

Det är Klas Johansson, huvudledare för Fjällkonfa 1999– 2022, och André Jakobsson, som tog över 2022, helt eniga om. De menar att det är kombinationen av mycket tid för undervisning och mycket tid för utomhusaktiviteter som utgör grunden för Fjällkonfa.



 

– Plus den gemenskap som uppstår när man är tillsammans på det här sättet: ingen hamnar vid sidan av.
Ledarstaben består numera av tre pastorer, några yngre fritidsledare och fjällstationens föreståndare. Ledarna lever med konfirmanderna vid allt ifrån måltider till glaciär- och grottur.  Hemavan Fjällstation är en viktig förutsättning för konfalägret; där finns plats för både lek, sport, andakt och vila.
– Sedan gör fjället något med oss, att vi får dela stora upplevelser. 
 

Beskriv Fjällkonfa med tre ord.
André tänker noga innan han svarar:
– Gemenskap. Naturupplevelser. Gudsupplevelser.
Det låter likt mottot för Equmeniakyrkans Hemavankonferens. 
– Precis. Och även för Bibelfjäll. Det är något visst med Hemavan.
André sammanfattar:
– I somras vid dopstunden konstaterade vi att det är det här vi finns för: att ungdomar ska få komma hit och möta Gud.

Två svarar

1. Vad betydde Fjällkonfa för 
dig personligen?
2. Vad tror du är ”framgångsfaktorn” bakom uppskattade Fjällkonfaläger? 

Hannes Lundbäck, 19 år, Luleå, konfirmand 2020.
1. Otroligt mycket. Jag fick stor säkerhet i min förmåga till empati och att kunna knyta an. Jag växte helt enkelt enormt som medmänniska. Jag fick också testa mina gränser, både mentala och fysiska, under vandringarna – jag klarade mer än jag trodde.
 
2. Att man kommer så nära varandra. Särskilt de som likt mig inte kände någon innan; då fick man prova att vara sig själv som man vill vara i stället för att behöva uppfylla bilden som andra i skolan och utanför har av en. Och med sådana fantastiska ledare blev det lätt att komma nära varandra. Man lär sig mycket om sig själv när man kommer närmare många som man annars troligen inte skulle ha lärt känna. Sedan gör ju miljön där ett och annat för helhetsupplevelsen. Sedan konfan blir jag alltid lite berörd när jag vandrar i naturen, särskilt i fjällen.

Frida Hägglund, fritidsledare på Fjällkonfa 2008–2012:
1. Jag kom i kontakt med Fjällkonfa som ung ledare. Där lärde jag mig mycket om ledarskap och undervisning som jag tagit med mig efteråt. Jag fick förmånen att vara ledare i en trygg och erfaren ledargrupp och det gjorde mig ganska snabbt till en trygg och erfaren ledare själv.
 
2. Jag tror det är något med att alla dagar innehåller en tur på fjället eller andra sorters äventyr. Det gör att gruppen svetsas samman relativt snabbt och det blir enklare att samtala förtroligt om livets stora frågor. Det är också något med utsikten i fjällen som väcker förundran, och man kommer knappt undan tanken på en skapare. Sedan vet man ju att djupa samtal sällan kommer när man sitter i en ”lektionsbänk” – de kommer aningen oftare när man promenerar eller sitter vid en brasa.