I dag är offret inte pengar utan tid och energi

 Trots att vi skulle prata möjlgheter kom ganska snabbt samtalet att handla om svårigheten med bristande engagemang och ekonomi. En man sa då något som jag har tänkt på sen dess. Han sa: ”Jag tror det stora offret i dag inte handlar om pengar, de flesta ger egentligen bara ger av sitt överflöd. Nej, det verkliga offret i dag är tid.”
Kort därefter läste jag bibeltexten om Änkan med kopparslantarna och den fick mig att se något viktigt. Änkan gav en gåva som kostade henne det sista hon hade. Jämfört med de rika runt omkring verkar hennes gåva ynklig och kanske var det med en viss känsla av skam hon la slantarna i kistan. För vad förslår hennes mynt i det stora hela? Det är så litet och gör knappt någon skillnad. Men ändå gjorde hon det. Ändå offrade hon. Och det offret kostade henne allt. 

Pengarna inte den största utmaningen

I dag är inte pengarna den största utmaningen för de i frikyrkan. Även om det absolut finns de som kämpar med sin ekonomi har de flesta av medlemmarna rent statistiskt sett en god ekonomi. Däremot när det kommer till tid och energi ser det annorlunda ut. 
Vi lever i dag i ett samhälle där arbete, fritid och hemförhållanden kräver mycket. Vi är ständigt uppkopplade, förväntas arbeta heltid och alltid vara anträffbara, vi ska vara aktiva i barnens fritidsintressen, ha ett fläckfritt hem, perfekta relationer, hinna träna och så vidare. Listan på måsten kan göras lång och många jag möter sliter för att hålla ihop tilllvaron.  Det faktum att diagnosen ”utmattningssyndrom” (som knappt fanns för 20 år sedan) i dag är en folksjukdom säger något om vårt sätt att vara samhälle…  Det är kanske då inte så konstigt att även församlingsengagemanget uppfattas som ytterligare något att pressa in, hinna med och leverera i. Vara tillräcklig.

Tid och energi

Nej, offret i dag är inte främst pengar. Offret är tid och energi och i det perspektivet finns det många änkor i våra församlingar. Som ger det sista de har av ork och kraft till kyrkan. Ibland av plikt, men oftast frivilligt för att man anser det värt priset. Risken är bara att det möts av blickar och tyckanden. Det man gav var inte tillräckligt. Det fattas fortfarande folk på valberedningens listor och någon som kan koka kaffe till kyrkfikat.  Istället för glädje i givandet blir eftersmaken otillräcklighet. 
Men när Jesus ser änkan med sin gåva är det inte med förakt i blicken. Tvärtom. Han lyfter fram henne som ett föredöme inför de andra därför han vet vad det kostar och han vet vad offret är. Till dig som kämpar med att få livet att gå ihop vill jag säga: Ditt offer är aldrig för litet. Du är tillräcklig, älskad och sedd. Och min bön och önskan är att vi som församlingar ska möta varandra med samma blick Jesus gav kvinnan. Med kärlek, värme, tro och respekt. Om offret inte är tillräckligt är det inte givaren vi ska ändra på utan budgeten.

Ida-Maria Brengesjö
evangelist, pastor och församlingsutvecklare