Ge tid åt regionala kyrkoledare att vara just det

 Kyrkostyrelsens ursprungliga förslag om ny regional organisation, som presenterades under februari-mars, talade mycket om ökad samverkan mellan församlingarna, men de konkreta förslagen till förändring handlade i huvudsak om den egna organisationen. Man menade bland annat att de sju regionala kyrkoledarna har för mycket att göra, och att de sju regionkanslierna är för små enheter för att arbetet ska bli effektivt. Därför föreslogs att antalet regioner och regionala arbetslag ska minskas till fyra.

Fyra regionala kyrkoledare

I det beslutsunderlag kyrkostyrelsen nu lagt fram till konferensen föreslås fortfarande antalet regionala kyrkoledare minska från nuvarande sju till fyra. Antalet regioner föreslås däremot vara fem, genom att Nord ges status som egen region men utan egen regional kyrkoledare. Och den regionala personalen ska spridas ut på sju ”centra”, vilket i praktiken ger samma indelning som nu. Lite tillspetsat skulle man kunna säga att i stort sett det enda som återstår av förslaget är just detta att minska antalet regionala kyrkoledare. Vi kan inte se hur det skulle föra församlingarna och den nationella kyrkan närmare varandra. Tvärtom torde avstånden öka om ett minskat antal regionala kyrkoledare dessutom ska lägga än mer tid i den nationella ledningen än nu. Det vore en rörelse åt fel håll, då vi vill se mer av våra regionala kyrkoledare, inte mindre!
Det är också oklart hur en minskning av antalet regioner och regionala kyrkoledare skulle minska den totala arbetsbördan i regionerna. En ny funktion som ska avlasta regional kyrkoledare föreslås, men den arbetstiden behöver då omfördelas från andra uppgifter, om förslaget ska kunna vara kostnadsneutralt. Det beslutsunderlag som presenterats saknar dock både risk- och konsekvensanalyser, och vi har inte heller sett några tydliga siffror som styrker om och hur kostnaderna för den nya organisationen kommer att kunna hållas inom nuvarande budgetram. 

Budgeterar med underskott

Det vi däremot vet är att Equmeniakyrkan budgeterar med ett underskott på drygt 9 miljoner, och i det läget vore det oansvarigt att besluta om stora organisationsförändringar som vi varken vet kostnaderna för eller konsekvenserna av, även i form av ett ”inriktningsbeslut”. Då den uttalade planen är att under kommande år förbereda för att kunna sjösätta den nya organisationen omedelbart efter nästa konferens, blir risken uppenbar att den konferensen känner sig tvingad att klubba igenom ett bekräftande beslut för att inte den tid, kraft och de resurser som under året lagts på att förbereda sjösättningen ska upplevas bortkastade. 
I vår motion till kyrkokonferensen försöker vi visa på ett annat sätt att tänka, där den regionala personalen i stället skulle kunna arbetsledas från den nationella enheten, så att regionala kyrko­ledare kan ges mer tid till att vara just regionala kyrkoledare och möta församlingarna där de finns. 
Det ska dock sägas att frågan om hur personalen och arbetet ska organiseras inte är föremål för konferensbeslut. Det enda konferensen har att besluta om är antalet regioner, och om konferensen så vill, antalet regionala kyrkoledare. Det vi föreslår till konferensen är därför endast att fastställa antalet regioner och regionala kyrkoledare till sju, och att sedan ge kyrkostyrelsen uppdraget att utifrån det på bästa sätt organisera arbetet. 
Kyrkostyrelsen noterar för övrigt i sitt eget beslutsunderlag att mycket av det som föreslås där kan genomföras också med bibehållet antal regioner, så det är uppenbarligen ingen omöjlig tanke. Nu ser vi fram emot goda samtal och kloka beslut i Göteborg!

Andreas Möller
Uppsala

Magnus Kronberg
Örebro