I skuggan av Ukrainakriget fortsätter konflikter i andra länder att skörda offer.
I Myanmar fortsätter protesterna mot militärjuntan, och i Jemen har snart 400 000 dött i det sju år långa kriget.
I Ukraina sker de just nu mest intensiva och blodiga striderna i världen, med extrema förlustsiffror inte minst för den ryska militären. Men andra konflikter tar inte paus, även om de befinner sig i medieskugga, i vissa fall sedan länge.
Situationen fortfarande svår i Jemen
I det utfattiga arablandet Jemen strider sedan 2014 houthirebeller, stödda av Iran, mot en koalition ledd av Saudiarabien. Förra året kom en rapport från FN-organet UNDP om att 377 000 människor avlidit som en följd av kriget. Enligt beräkningarna hade 60 procent dött på grund av indirekta orsaker, som svält och sjukdomar som kunde ha botats om det fanns tillgång till sjukvård. Nyligen inleddes en två månader lång vapenvila i landet, men situationen är fortfarande svår.
- I dagsläget har över hälften av befolkningen inte tillräckligt med mat för dagen och 3,5 miljoner människor är akut undernärda. Tyvärr förväntas de här siffrorna att öka under det här året och FN varnar för fler människor kommer riskera svält, säger Madeleine Álvarez Ahlgren, humanitär chef på PMU Interlife.
Hon berättar att familjer säljer sina ägodelar, skuldsätter sig och ibland ta barnen ur skolan för att ha råd med mat.
- Detta får naturligtvis stora konsekvenser för barns liv. Vi hör också om hur familjer tvingas gifta bort sina döttrar för att de inte länge kan förse hela familjen med mat.
Skulle omvärlden kunna göra mer för Jemen?
- Ja, vi skulle absolut kunna göra mer, men det är en ständig diskussion kring prioriteringar och vi ser i flera länder hur biståndsbudgetar minskar. När finansiering för humanitära kriser inte räcker så behöver omvärlden sluta upp än mer, säger hon.
Offensiv mot gerillagrupper i Myanmar
Även i Myanmar lider civilbefolkningen. Från landet kommer rapporter om hur landets militär, Tatmadaw, går till offensiv mot de etniska gerillagrupper som står för huvuddelen av det väpnade motståndet mot militärregimen.
Suki Kapawsay är karen och medlem i Kanalkyrkan i Sandviken. När Sändaren når henne har hon nyss talat med sin systerdotter som befinner sig inne i Myanmar. För några månader sedan kom militären till hennes by och de var tvungna att fly. Sedan dess har de gömt sig i djungeln, i områden som inte kontrolleras av militären. De lever nu sina liv i rädsla, utan el och sjukvård, och barnen går inte i skolan.
- De har bombats av militären, och två kvinnor dog. Hon berättar att det är många som inte alls mår bra, många av barnen lider, säger Suki Kapawsay.
Systerdottern upplever läget som hopplöst och ser ingen ljusning. Även om människor fortsätter kampen i hela Myanmar så har militärregimen fortfarande ha ett fast grepp om makten.
- Min systerdotter säger att de inte vet hur de ska klara av att leva vidare, de har ingenting.
Nyligen slog den amerikanska regeringen fast att Myanmars förföljelse av den muslimska minoriteten rohingya ska klassas som folkmord. Suki Kapawsay välkomnar det beslutet.
- Men jag och många med mig är oroliga för att världen ska glömma bort Burma. Men vi försöker vara aktiva till exempel på Facebook, där vi delar nyheter om Burma men även om Ukraina.
Inte möjligt skicka bistånd till Tigray
Det finns inga säkra uppgifter på hur många soldater och civila som dött till följd av konflikten mellan gerillagruppen TPLF och den federala regeringen, men det rör sig om flera tusen offer. Delstaten Tigray, som behärskas av TPLF, är ett fattigt område som behöver importera mat för att kunna föda sin befolkning. Under kriget har bara en bråkdel av nödhjälpen nått fram. FN anklagar den etiopiska regeringen för att begränsa hjälpsändningarna, medan regeringen säger att det är TPLF:s attacker som omöjliggör hjälpen. Nu har den federala regeringen utlyst en humanitär vapenvila, men det pågår fortfarande strider i delstaten Afar, som gränsar till Tigray. TPLF har ockuperat delar av Afar och lokala miliser slår tillbaka.
- Den senaste tiden har det inte varit möjligt att skicka humanitärt bistånd till Tigray, för lastbilarna måste köra igenom Afar där det är strider, säger Redie Bereketeab, som är seniorforskare vid Nordiska Afrikainstitutet.
Klyftor mellan folkgrupper fördjupas
Det finns inga tecken på en snar fred. Enligt Redie Bereketeab är det oklart vilka mål som TPLF egentligen har med sin krigföring. Är det att bryta sig loss ur Etiopien och bilda en självständig stat, något som den federala regeringen aldrig skulle acceptera.
I spåren av striderna har klyftorna mellan folkgruppen tigray och andra etioper fördjupats.
- Det hat som skapats mellan tigreaner å ena sidan, och afar och amhara på den andra, kommer ta lång tid att läka, säger han.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR