”Jag såg inte bjälken i mitt eget öga”

Det säger Petra Carlsson Redell, professor och författare, som skrivit boken Marken, andligheten, som handlar just om hur den svenska majoritetsbefolkningen har behandlat samerna, ofta med koloniala inslag och som fortfarande pågår i dag.
Boken har en självrannsakande inställning och författaren menar att det finns ett ansvar hos till exempel en fjällvandrare att förstå vilken situation han eller hon befinner sig i. För Petra Carlsson Redell är det frågor som hon har brottats med länge.
– För mig är det en cirkel som sluts, berättar hon. Jag har ett minne från teologistudierna i Uppsala om hur det gick upp för mig att kristen tro kunde vara förtryckande. 

Den samiska andligheten

– Sedan åkte jag hem till Jämtland över helgen och frågade min morfar, som hade många samiska vänner, om den samiska andlighetens betydelse. Då svarade han: ”Men deras tro var ju inte sann.”
– Jag kunde inte få ihop detta uttalande med min kristna och kärleksfulla morfar. Det var något som förvirrade mig.
En annan händelse som bidrog till bokens tillkoms var när ­Petra var gästforskare på Drew ­University i New Jersey, USA, 2019.

Majoritetskulturen ser naturen som en resurs, medan för samerna är det en relation.

– Det var då som Black Lives Matter var som mest aktuellt och jag fick en inblick i hur djupgående rasklyftorna i USA är. Jag tyckte att mina vita kollegor borde skämmas som ens uttalande sig i frågan, men jag såg inte bjälken i mitt eget öga när det gäller samerna.
Marken, andligheten är en text som både söker och förmedlar kunskap. Författaren lyfter till exempel fram betydelsen av renbeteslagen från 1928, som kom att splittra det samiska folket när olika grupper fick olika regler att förhålla sig till.
Hon berättar också att Sverige var emot att låta ”kulturellt folkmord” vara en del av FN:s folkmordskonvention 1948. Skälen var många, men om Sverige blivit fällt för kulturellt folkmord, så skulle det varit ett hot mot bilden av det sunda och sansade Sverige, en bild som många svenskar har av sitt eget land.

Självbilden fick sig en törn

– ”Ett sunt och sansat folk?” var faktiskt förslag till titel på den här boken när jag först började, berättar Petra. Den svenska självbilden fick sig en törn under arbetets gång.
Petra är uppväxt i Östersund och tillhörde Equmeniakyrkan i Odenslund under uppväxten. Familjen har i flera generationer ägt en sommarstuga i Västjämtland, i det som är Sápmi.
– Jag började fundera över hur vi hade kommit över marken och vem som har rätt till ägande där.
En annan fundering gällde vad det egentligen innebar att ge sig ut på fjällvandring.
– Jag slutade att vara stolt över mitt fjällvandrande, eftersom jag kom fram till att det avslöjade mig som nordisk kolonisatör utan självinsikt.

I boken återges hur en svensk fjällvandrare glatt berättar för några samiska vänner om de toppar hon ska bestiga, en slags prestation. Men hon möts inte av förståelse. Samerna har inte hört talas om någon som gått upp på det berget, och förstår inte vad det skulle vara bra för.
– Jag efterlyser större kunskap och medvetenhet hos majoritetssvensken. Vad säger det om min roll i världen när jag går ut i naturen?

Nordisk kolonisatör

I boken konstateras att den vanliga svensken just ”går ut i naturen” och blir en besökare, en nordisk kolonisatör på fjället, något som ofta resulterar i bilder på sociala medier. I samiskan finns ett ord för ”natur”, nämligen ”luondu”, som snarare beskriver det som är naturligt och inneboende än att benämna ett specifikt område.
– De flesta fjällturister är naturligtvis respektfulla, men man ska inte gå nära renar och fotografera dem, och man ska hålla sig på stigarna.
Självkritik behövs och en förändrad självbild.
– Det blir ju inte tråkigare att fjällvandra för att man förstår lite mer av sin egen historia, säger Petra. Majoritetskulturen ser naturen som en resurs, medan för samerna är det en relation. Enligt samisk tradition gör man inte besök i naturen, utan är en del av den.

Markanvändning och gruvbrytning

De konflikter som uppstår med den samiska kulturen handlar ofta om markanvändning och gruvbrytning. Råvaror behövs för att hålla igång den ekonomiska tillväxten, och Petra Carlsson Redell efterlyser ett annorlunda förhållningssätt.
– Människan behöver ju ha något att sikta mot, men måste det vara att bygga ut sitt hus eller att tjäna mera pengar? Man skulle kunna tänka sig en slags nedväxt i stället för tillväxt.
– Semestern kanske inte behöver tillbringas på andra sidan jorden, utan man kan väva sina drömmar där man står, fortsätter hon. Jag söker en ny inställning, men det känns ju inte som om det skulle vara politiskt gångbart.

Vad hoppas du att Marken, ­andligheten ska betyda?
– Att den ska leda till samtal mellan samer och icke-samer, och att man kan förstå varandra och sig själv på ett nytt sätt.

Och vad tror du att din morfar hade tyckt om din bok?
– Jag tror att han hade tyckt om den. Fast det var ändå märkligt att morfar sade som han gjorde. På ett sätt känns det som att jag fått de här frågorna från tidigare generationer att bearbeta.

Till sist, kommer du att kunna glädjas över en fjällvandring på samma sätt som förr?
– Jag kommer att njuta lika mycket, men jag kommer att göra det med större respekt och medvetenhet. Någon stolthet över mitt eget vandrande kommer jag inte att känna.