På kvällen den 11 juni kom beskedet att pastorn i pingstförsamlingen Filadelfia i Stockholm, Niklas Piensoho föreslås bli biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan. En oenig kyrkostyrelse stod bakom förslaget. Hur mycket biträdande han blir kan man dock fråga sig eftersom han själv säger till tidningen Dagen att ”Både jag och Karin är överens om att ingen av oss egentligen är helt bekväm med rollen som biträdande kyrkoledare och hon har varit tydlig med att hon kommer att agera som att vi är i ett delat ledarskap, säger Niklas Piensoho. – Det har för mig varit helt avgörande.”
Även den just föreslagna kyrkoledaren, Karin Wiborn, som först tycktes så glad över att bli föreslagen till kyrkoledare uttrycker nu en oförställd glädje inför att dela ledarskapet genom en till synes icke-stadgeenlig lösning.
Så, inte nog med att kyrkostyrelsen presenterar en person som inte på något sätt fått bekänna färg i processen, han (och den föreslagna kyrkoledaren) har också själv avgjort att ledarskapet skall organiseras på ett annat sätt än som det presenterats för oss medlemmar.
Försöker man smyga på oss två kyrkoledare?
Enligt stadgarna är det kyrkostyrelsen och kyrkoledaren som ska presentera ansvarsområden och arbetsuppgifter för den biträdande kyrkoledaren, när kommer det att offentliggöras? Just nu, bara sju sommarveckor kvar till konferensen, ser inte vi att församlingarna föreslagits någon som verkligen vill bli biträdande kyrkoledare. Det vore inte ärligt av kyrkostyrelsen att försöka smyga på oss två kyrkoledare i stället.
Piensoho har lanserats och drivits hårt i kampanjer från vissa delar av pastorskåren. Själva vet vi mycket litet om honom, men vi vet att han inte trätt fram som kandidat, inte frågats ut och inte presenterat sin teologiska utgångspunkt eller sig själv för medlemmarna. Eftersom Piensohos teologi är oklar för oss hade det också behövts en debatt om hans kyrko- och bibelsyn. Såvitt vi förstår tillämpar exempelvis inte någon av de föreslagna kyrkoledarna barndop. Uppfattas inte detta heller som ett bekymmer av kyrkostyrelsens majoritet?
Kyrkoledare inte samma uppgift som pastorns
Piensohos sätt att prata om ledarskapet i den tidigare citerade artikeln i Dagen centrerar kring honom själv och inte på Equmeniakyrkan. Han talar om att han behövt tid (som inte andra kandidater behövde tydligen), att det svåra var att lämna Filadelfia och att hans uppfattning om delat ledarskap var en avgörande punkt för att säga ja. Hans sätt att tala om sin uppgift som att ”förkunna Guds ord och leda Guds folk” är så allmän att den kunde gälla vilken predikantfunktion som helst. Men den biträdande kyrkoledarens uppgift är inte densamma som en pastors; det är den organisatoriska förmågan och ledaregenskaper som bör vara i centrum för vederbörande. Equmeniakyrkan har en mängd utmärkta pastorer som kan förkunna Guds ord och leda Guds folk. Men kyrkoledarnas uppgift är att hålla samman samfundet och utveckla organisationen.
Vårda, värna och utveckla teologisk identitet
I en ung organisation, sammansatt av tre olika samfund med olika utgångspunkter, borde det av omsorg om kyrkans utveckling varit prioriterat att hitta kandidater inifrån kyrkan. Kandidater vars uppdrag och vilja vore att ena, vårda, värna och utveckla den teologiska identiteten i denna nya organisation. Equmeniakyrkan är en stor kyrka, det är obegripligt att det inte finns goda kandidater till kyrkoledarskapet bland dem som valt att arbeta inom vår organisation.
Varför har kyrkostyrelsen valt denna väg till ny kyrkoledning – skuggkandidat, ändrade spelregler kring ledarskapets organisation, ingen kandidat till biträdande inifrån kyrkan, ingen presentation eller utfrågning kring ledarskap och teologi? Och till råga på allt inte gett ombuden annat val än att rösta ja eller nej i augusti; några alternativa kandidater eller annan typ av ledarskap får inte lanseras.
Vi är, som framgår, oroade. För att inte säga bekymrade.
Erik Amnå
Marie Demker
professorer i statsvetenskap och medlemmar i Equmeniakyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR