Ta emot varandra med ­nyfikenhet och ödmjukhet

Det är en bra sak med strategier för att behålla lugnet när till­varon riskerar att göra en överhettad, för nog går det att känna igen sig i hur hjärnan går på högvarv av all information, alla åsikter, alla måsten som flyger omkring när vi ska orientera i en komplex tillvaro. 

Fötterna stadigt på marken

Att hålla huvudet kallt behöver inte stå i motsats till ett varmt hjärta. Och om vi dessutom håller fötterna stadigt på marken och blicken riktad framåt, blir det en bra livshållning som är till hjälp i de flesta situationer i livet. För det är bra att hålla ordning på tankarna, sortera och prioritera i det som ska göras och uppnås. Och det är lika viktigt att bevara hjärtat, värmen, för det som är riktigt, riktigt viktigt och omistligt, det som har att göra med empati och medmänsklighet. En blick framåt hjälper oss att inte bli alltför navelskådande eller fast i rådande mönster samtidigt som markkontakt skapar stabilitet i det som är. 
Förändring är kanske den största konstanten i tillvaron. Samtidigt som den är svår att se i det vardagliga livet när vi liksom bara lever på, och det kan vara svårt att ta emot den eftersom den kända tillvaron ofta är trygghet. För Israels folk på väg genom ­öknen var den bästa vägen framåt att följa molnstoden på dagen och vila vid eldstaden på natten, följa Gud. Samtidigt fanns de som knorrade och längtade tillbaka till köttgrytorna i Egypten, men för att komma framåt var det bara att vandra på. 

Yttre otrygghet

Omförhandling pågår mellan ­staten och civilsamhället. Det skapar en yttre otrygghet och ovisshet för media, folkbildning, biståndsrörelser och trossamfund som i sin tur har åtaganden som är oklart hur det kommer gå att leva upp till. Det gäller att hålla huvudet kallt, hjärtat varmt, stå stadigt på marken och ha blicken riktad framåt. Utmanande, ja, men inte omöjligt. Om vi vet vad vi vill och vart vi vill. Under ett antal decennier har vi levt i en relation med staten, nu ser det ut att förändras, men riktigt hur vet vi inte ännu. Därför är det viktigt att sondera terrängen, orientera och sortera i uppdrag och kallelse, för nog vill vi fortsatt bidra till evangelium åt alla, ett värdigt liv och en hållbar värld för alla, liksom bildning och utbildning för unga och äldre och, inte minst, gudstjänstfirande församlingar med utrymme för Gudsmöten och gemenskap för unga och äldre? 
Kallelsen står fast, det ­gäller att hålla huvudet kallt, hjärtat varmt, fötterna på jorden och blicken framåt. 

Stundtals hårt tonfall

Samtidigt som yttre omförhandling pågår så spänner och bänder det ibland i Equmeniakyrkan. Åsikter går isär och stundtals blir tonfallet ganska hårt. Åsikter ska gå isär. Det ger spänst och dynamik. Men nog går det att ta emot varandra, olika åsikter och fromhetsinriktningar med nyfikenhet och ett visst mått av ödmjukhet. Demokrati bygger på att röster hörs och tillåts vara hörda. 
En bön i de förändringar som pågår är att kyrkan, som samlad gemenskap, som Guds folk samlade i Equmeniakyrkan, ska hålla huvudet kallt, hjärtat varmt, stå stadigt och rikta blicken mot Gud, molnstoden och eldstaden, för att orientera mot framtiden.  

Karin Wiborn
kyrkoledare Equmeniakyrkan